Newton – en häst med bra lokalsinne och snabba hovar, strax innan det sade klick…

En hel del av er lade märke till en häst iklädd diverse reflexer som kom galopperande på Farstorpsvägen under onsdagseftermiddagen. Han står nu i den hage där han hör hemma och klarade sig oskadd från äventyret. Här kommer en rapport om vad som hände:

Jag bestämde mig för att kombinera nytta och nöje och iklädde mig därför rollen som ridande reporter. Färden gick från redaktionen på Spångatan till Barnens by och vidare förbi, eftersom jag skulle ta bilder och göra en intervju med Ronny Björklund, som höll på med takläggning på vindskyddet som hör till den nya vandringsleden som invigs i november.

Newton, hästen alltså, hade aldrig tidigare gått på den rejält trafikerade 70-vägen, men fann sig väl och de timmerbilar vi mötte på väg från och till sågen, visade stor hänsyn. Vi kom fram till målet utan problem. Väl på plats band jag upp Newton i grimman vid en ek, stark och rejäl, tänkte jag.

Och nog var eken rejäl alltid. Det kan man däremot inte säga om grimskaftets karbinhake, som brast så fort Newton ätit upp sin medhavda havre och fick lust att utforska omgivningarna. Det sa bara klick, sedan var han fri och – tror jag – lycklig. Äntligen fick han chansen att springa precis så fort och långt som han ville. Och han ville hem. Till maten och kompisarna, shettisarna Tjalve och Olof.

Fastän han inte var bekant med omgivningarna, hade han inga problem med att leta sig hem igen. Som väl var, tvekade inte Ronny att kasta sig in i bilen tillsammans med mig och sedan körde han kvickt efter rymlingen, som gett sig av i full galopp. Han sprang rejält snabbt, för vi hann inte ikapp honom förrän efter en halvmil, inne i byn där han just tog av till vänster efter järnvägsviadukten, in på Östra Järnvägsgatan.

Då hade han hunnit springa av sig den mesta energin och saktade ner farten och lät sig fångas in. Sedan blev det promenad i sakta mak resten av vägen hem…

Tack alla ni som längs vägen visade omtanke och hjälpsamhet! Nästa gång ridande reportern är ute, så håller jag i hästen hela tiden, lita på det.