Vår nya kultur- och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke, har fått brev från mig eftersom hon ska se över presstödet.

Presstödet infördes en gång i tiden för att man ansåg det viktigt med många olika perspektiv i samhällsdebatten och det offentliga samtalet. Men presstödet behöver moderniseras, inte minst eftersom hela systemet bygger på papperstidningar. Det är bara den som trycker bokstäver på fysiskt papper som kan få stöd. Den som sprider ord och bokstäver via nätet, så som exempelvis Utgivet, räknas inte alls. I våra grannländer har man under senare tid förändrat sina motsvarigheter till presstödet mot att bli mer teknikneutrala. Kan vi få se samma utveckling i Sverige?

Jag hoppas att en del av de erfarenheter jag delar med mig av kan få kulturministerns verklighetsbild att växa och göra hennes beslutsunderlag bredare. Givetvis återkommer jag med en rapport när/om jag får svar från henne. Nedan kan du läsa hela brevet:

Hej Alice,

Med anledning av att du nu vill ta tag
i frågan om presstödet, så skriver jag till dig.

Jag är ansvarig utgivare för en
mycket lokal nättidning som heter Utgivet.se. Jag – för det är
bara jag – är mycket liten, men det jag skriver nedan äger
sannolikt giltighet för många liknande tidningsinitiativ runt om i
Sverige.

Min tidning startade i mars i år.
Anledningen var att det händer mycket här i Hästvedatrakten, men
långt ifrån allt uppmärksammas av de större lokaltidningarna,
Kristianstadsbladet och Norra Skåne. Norra Skåne har dessutom fått
stora trovärdighetsproblem p.g.a. Berit Önell-skandalen och utan
Utgivet hade människor här inte fått lika ingående kännedom om
händelseförloppet på den tidningen. Norra Skåne rapporterade
nästan inte alls om händelseutvecklingen. Den krisen – som
fortfarande pågår – visade väldigt tydligt att det behövs mer än
en lokal röst. (Det fick även Kristianstadsbladet att öppna upp
sin lokalredaktion i Hässleholm igen och förstärka den med mer
personal än den haft tidigare.)

Centalredaktionen för min tidning
ligger i Hästveda, ett samhälle med cirka 1600 invånare. Jag
täcker ett område som sträcker sig i en cirkel runt om med en
radie på cirka 15 kilometer. Tittar man på kartan ser det ut som
ett hål mitt ute i ingenstans, men kollar man befolkningsstatistiken
så bor i detta lilla område mer än 30 000 personer, i tre
olika kommuner, alltså betydligt fler än i vår närmaste större
centralort, Hässleholm.

Som du säkert vet, bor en hel del av
svenskarna i storstäderna och de större städerna. Men en majoritet
av oss bor i samhällen som Hästveda, Broby, Osby och Knislinge –
eller på ren landsbygd. Jag behöver inte sammanfatta allt som
skrivits om medieskugga och storstadsfixering när det gäller
mediebranschen, för det känner du redan till.

Jag konstaterar bara att det är en
stor demokratisk brist att människor som bor här, i mitt lilla
samhälle och runt omkring, inte känner igen sig i de stora
mediernas nyhetsbevakning. De anser inte heller att deras bekymmer
och vardagsproblem har ett forum där dessa frågor kan diskuteras
och utvecklas. Samtidigt är det en förlust för människor som bor
i de större städerna, som berövas en stor del av
verklighetsbilden. Landsbygden och dess befolkning förvandlas till
exotiska inslag i natursköna vyer, knepiga original, dumma
sverigedemokrater eller obildade bönder. Så ska det inte behöva
vara, tycker jag.

Min ambition är att Utgivet ska vara
ett seriöst komplement till existerande media. Tidningen ska framför
allt främja det offentliga samtalet och spegla landsbygden ur
landsbygdens eget perspektiv. Tidningen speglar lokala händelser men
sätter in dem i ett större sammanhang. Fokus är lokalt material,
men materialet ska ändå ha allmängiltighet.

Personligen brinner jag för
folkbildning. Händelsenyheter av typen brand och olyckor skriver jag
sällan om, däremot kan jag ta avstamp i en sådan händelse för
att skriva en mer genomarbetad artikel om Räddningstjänstens
villkor och eventuella konsekvenser för medborgarna. Jag tänker
också mycket på vilken tillgång till information läsarna har.
Nyheter som jag vet att mina läsare kan ta del av från annat håll,
hamnar långt ner på min priolista. Då väljer jag hellre att
bevaka och skriva om något som läsarna inte kan få kännedom om på
annat sätt. Nyligen prioriterade jag till exempel bort besöket av
kronprinsessparet här i trakten till förmån för en artikel om
landsbygdsstöd och EU-program. Det förstnämnda visste jag skulle
malas fram och tillbaka i en massa olika medier, men knappast det
sistnämnda.

Vad har då allt detta med dig och
presstödet att göra?

Jo, trots höga ambitioner är det
svårt att driva ett sådant här medieprojekt, särskilt så här, i
ett initialt skede, eftersom:

1. Jag gör allt jobb själv (därför
är det tur att jag är utbildad journalist och har jobbat som såväl
redaktör och chef som nattredigerare, reporter och fotograf).

2. Jag gör allt jobb ideellt (min
försörjning kommer från andra frilansuppdrag som jag utför åt
andra beställare, samt mitt författarskap).

Min dröm hade varit att åtminstone
kunna betala någon som kunde hjälpa mig med försäljning av
annonser, vilket absolut inte är min bästa gren. Gärna också
någon som kunde hjälpa mig med det webbtekniska, som tar mycket tid
för mig då jag hela tiden måste lära mig hur allt fungerar och
inte är någon expert.

En annan dröm hade varit att kunna
utöka bevakningen, just nu har jag inte råd att lägga mer
gratisjobb än att det räcker till en artikel om dagen. Jag skulle
också vilja ägna mig åt mer granskande journalistik, men det är
tidskrävande och får därmed stå tillbaka i allt för hög grad,
tyvärr.

En tredje dröm hade varit att kunna
betala några personer som kunde skriva initierade krönikor,
recensioner, artiklar och reportage.

Till sist hade det varit fint om jag
själv skulle kunna få ut en liten ersättning för det jobb jag
lägger ner. Det hade gjort mig till en bättre journalist och
tidningen till en bättre produkt, kort sagt hade läsarna blivit
vinnare.

Jag förstår att presstödet inte kan
utrusta mig med en redaktion och en annonsavdelning, webbtekniker,
marknadsstrateger och allt annat som de etablerade, stora medierna
har. Men det hade varit till enorm hjälp om ett litet ekonomiskt
stöd hade kunnat komma min tidning till godo. Jag hade då kunnat
anlita andra entreprenörer som kunde avlasta mig en smula. Det hade
alltså utvecklat den lokala journalistiken samtidigt som det hade
skapat arbetstillfällen.

Kort sagt: När nu presstödet ses
över, glöm då inte bort mig och Utgivet, glöm heller inte
Bjuvsnytt, Perstorps Allehanda, Vittsjö-Bjärnum och alla andra små
lokala journalistiska initiativ som bubblar runt om i landet, likt
blodet runt demokratins livsnerv. Vår livskraft och – framför
allt – vår kvalitet är beroende av resultatet av översynen.

Vänliga hälsningar,

Jeanette Thelander

Ansvarig utgivare, Utgivet.se